25-år

Idag fyller jag härliga 25-år!! Många frågar, kommenterar och pikar en gammal tjej som jag på min födelsedag. Men jag kan inte annat än skratta, gammal? Haha! Jag har ju bara kommit 1/4 i livet :) jag måste säga att det känns skönt att komma upp i en ålder då folk börjar ta en på allvar, man börjar bli "vuxen". Jag jobbar i butik, och har gjort det länge, och jag måste säga att kunder tror mer på mig nu än när jag var 21. Då verkade det som dom trodde jag hittade på bara för att jag skulle ha något att säga. Men idag litar dom på mig, tror på det jag säger. Men det kanske också har att göra med att man blir säkrare med åren ;)
Läser just nu en bok som heter "50 sätt att hitta kärleken". Hittade boken på jobbet, och föll redan för omslaget. En riktig chick-lit bok :) den handlar om en 28-årig tjej, som är singel och trött på sitt liv. Hon jobbar på ett fik som servitris, men hatar jobbet. Hon vill inget hellre än slå igenom som skådespelerska, och träffa mr. Right.
En dag bestämmer hon sig för att hitta den rätta, oavsett hur mycket jobb hon måste lägga ner. Så hon startar en blogg som heter "50 sätt att hitta den rätte", och skriver om alla sina försök, allt ifrån speed-dejting till kontaktannonser.
Herre Gud vad jag har skrattat till denna boken. Den är lättsam och enkel att känns igen sig i. Hennes humor skiljer sig inte mycket från min egen bajs/kiss/snopp-humor ;)
Jag funderade också på vad det skulle stå i min kontaktannons om jag själv skaffade en. Kanske något i stil med:
"25-årig, humörsvängande, mullig tjej med dålig humor söker lång kille med grov humor och varm famn".
Haha, tja, ärlighet varar längst, eller?
Nja. Nog hoppas jag på att hitta en Karl lagom innan 30, då jag kanske har tid att leta. För just nu prioriterar jag hellre mig själv och njuter av att kunna göra precis som jag själv vill ;)
Ett stort grattis till mig själv, 25-år ung :)

Handboll, underhållande sport eller bara en ursäkt att gló på pojkar?

Hör och häpna, många tappade hakan när jag igår uppdaterade mitt status på Facebook och meddelade att jag minsann hade kollat på hela 3 (??!!!...) handbollsmatcher på tv. Nu var det inte mitt eget initiativ, utan jag var så gott som fast framför tv:n på jobbet ;) Men 10 minuter in i matchen mellan Tyskland och Polen blev jag som förhäxad.
Jodå minsann, jag, Jenna, fastnade framför sporten. Jag fick höra argument hurvida handboll är en bra sport eller inte, då det disskuterades på min status. Jag tycker det är roligt när det händer lite, och man får se många mål på kort tid. Och att man aldrig vet hur snabbt det vänder. Man sitter uppmärksam och väntar på vem som gör mål härnäst, för råkar man kika bort från tv:n en sekund kan man missa ett mål.
I andra sporter hinner man gäspa, gå på toa och hämta chips innan det händer nåt. Man hinner tröttna helt enkelt, eller jag gör det i alla fall. Det ska vara lite go i sporten.

Något som slog mig när jag satt där och tittade var att tyskar, hör och häpna inte är så fula som jag väntat mig. Nu kanske jag låter lite väl fördomsfull, men faktiskt är det ju den fördommen vi har på tyskar. Kvinnorna går med rött, långt hår under armarna och bär inget smink. Männen ser ut som en blandning mellan skogshuggare och vikingar, fast klena sådanna.
Den myten slog de tyska handbollsspelarna hål på. Ögongodis som hette duga, de flesta i alla fall :) Så nu kanske några av mina vänner förstår min nyfunna kärlek till sporten, hihi!

Några andra män som inte riktigt ligger högst upp på vår top 10-lista i sverige är engelsmän. Vi tror de ser ut som gråa, bleka möss, eller som han den där killen i filmen "Love actually" med orange, lockigt hår och hästtänder, möjligen lite charmig men inte direkt snygg.
Den myten slog jag också hål på, och rejält.
Nu handlade detta inte om något jag sett på tv, utan när jag gick sista året på gymnasiet så åkte jag till New Castle i England och praktiserade där i 7 veckor på H&M. När man går sista året på gymnasiet ska man fylla 19 härliga år. Och vad har man för intressen när man är 19? Utforska och festa.
Så vad gjorde vi? Vi festade så klart. Många nattklubbar hann vi besöka under vår vistelse, och med krogpriserna där hade man råd att kasta loss.
I nästan varenda nattklubb stod halvnakna bartenders och serverade drinkar, både tjejer och killar. Och de anlitade inte direkt fula sådanna om man säger så. Man ville gärna beställa en redbull vodka och ett 6-pack, om ni förstår vad jag menar ;D
Inte bara bakom bardiskarna fanns dessa snygga killar, utan de befann sig överallt. Jag var helt klart chockad! Men glad ;)

Andra länder har fördommar om oss också, många tror att vi ser ut som Viktoria Silverstedt hela bunten. Eller som Anna Anka i filmen "Dum dummare". Men jag kan ju säga att så är inte fallet. Inte på mig i alla fall ;)

Visst är det väl härligt när vi kan slå hål på sådanna myter, för visst finns det snygga killar världen över. Så tjejer (och en och annan kille), det finns GOTT om gojtingar till oss alla, vi måste bara se längre än över trädgårdsstaketet!

jenna tapio

Denna bilden kan man hitta i en artikel från tidningen Smålandsposten, som gjorde en intervju med mig när jag kommit hem från min resa.
http://www.smp.se/nyheter/jenna-fick-praktisera-i-newcastle(131038).gm  <------- länken till artikeln har ni där ;)





Skriva, skriva, skriva...

Min blogg har än så länge handlat om allt som jag pysslar med. Jag virkar, syr, målar, pysslar och gör om hemma hos mig och hos andra titt som tätt. Men jag satt en kväll och funderade medans jag virkade på en av mina många mössor att det är konstigt att jag inte skriver så mycket längre. Ända sedan gymnasiet har jag älskat svenska - att läsa och skriva. Så varför har jag inte tidigare tagit tillfället i akt att skriva av mig på min blogg? Det är ett utmärkt forum att framföra åsikter eller bara skriva av sig.

Mitt intresse för ämnet svenska började inte förräns jag satte min fot på Alvesta gymnasium och skulle påbörja mitt första år på Handelsprogrammet. Vi fick en lärare/mentor som skulle ha oss i många ämnen, där bland i svenska. Vi klickade på ett sådant sätt som bara en elev och lärare kan göra, hon verkade tycka om att lära ut och jag tyckte om att lära mig. Jag var eleven som valde att ta med en bok på 600 sidor när vi fick tillfälle att läsa valfri bok och skriva recension om den. Min kompis Kalle, som inte direkt älskar att läsa, valde böcker med så få sidor som möjligt. Jag tror aldrig han läste riktigt hela boken, utan läste första kapitlet, sista kapitlet och baksidan på boken och gjorde sedan en recension utefter det.
Eller när vi fick i uppgift att skriva en novell med valfri handling, efter att vår lärare sagt "klara, färdiga, GÅ", skrev jag i mitt block så snabbt att pennan glödde. Jag kan än idag inte förstå att jag hade sådan fantasi att jag kunde hitta på en hel story på en handvändning. Andra i klassen valde att skriva noveller med så STORA bokstäver som möjligt, då kom man snabbast upp i fem A4 sidor och kunde lämna uppgiften bakom sig. Jag minns till och med en gång då vår lärare satt ett max antal på sidor man fick skriva, just för jag hade en tendens att skriva ett par 15-20 sidor utan problem.

När jag tänker tillbaka tycker jag att det är synd att jag inte underhållt mitt skrivande och passat på att skriva ett par sidor varje vecka. Läsandet å andra sidan har jag inte försummat, just nu läser jag 3 böcker samtidigt, hade lite svårt att besluta vilken bok som skulle läsas först. Alltid innan jag går och lägger mig måste jag läsa minst ett kapietl i en bok, och är boken i fråga väldigt spännande har jag inga problem att ligga och läsa i flera timmar. Också tågresor på ett par timmar flyger iväg när jag har en bra bok med mig.

Precis som många andra är jag periodare vad det gäller att göra för tillfället. Jag virkar tex nästan bara mössor just nu, för jag har fått dille på det. Jag läser chick-lit böcker, för de är lättsamma och roliga att läsa. Förra året läste jag enbart däckare, därbland Mari Jungstedts böcker, som jag varmt kan rekomendera. Eller "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist, som är en riktig nagelbitare.

En annan som älskar att läsa böcker och recensera dem är min syster Sabina, hon driver bloggen bokslukerskan där man kan läsa om böckerna hon plöjer sig igenom. Måste stolt medge att jag hade ett finger med i spelet om valet av namn till bloggen. Vi satt en kväll och spånade på namn till hennes nya blogg, och vips så kom jag på det, Bokslukerskan. Jag i min fantasi såg en seriebild framför mig en blek, lång kvinna med mörkt hår, ridandes på en drake med ett svärd i ena handen och en bok i den andra. Haha, livlig fantasi? Jo, man kan nog säga det.

Med dessa rader vill jag bara säga att jag ungefär en gång i veckan kommer skriva om det jag känner för vid det tillfället. Har ni önskemål om något ämne ni tycker jag ska ta upp så meddela mig om det bara :)
Tänk, snart kanske jag blir nästa krönikör, som Alex Schulman i Solo


                                                                   Du kan uppnå, göra och bli allt vad du vill.                                             
                                                                                       - Joe Vitale -