En av mina bästa vänner, Ronja, håller på att bli tokig på mig ibland när jag ska visa upp och prata om mina orkideér hemma ;) De är som mina små skötebarn, och har varit det sedan jag och mamma räddade dem från ett hemskt öde för 2 år sedan. De kom med en lastbil till mitt dåvarande jobb, där värmeelementet i lastbilen hade gått sönder, och som många kanske vet så är orkideér väldigt känsliga mot kyla. Under latbilsfärden hade många av orkideérna redan dött i kylan, så det bestämdes att alla skulle kasseras, då vi inte visste hur länge de skulle leva om någon köpte dem. Med tillstånd från chefen fick vi kolla om det fanns någon som levde, och plocka med oss dessa om vi ville. Jag fick tag i 3 stycken vita. Vi visste inte om de också var köldskadade, men vi gav det en chans. Och tur var väl det, jag har aldrig haft några blommor som blommar så ofta och länge som dessa gör. Om de tappar blommorna, kommer nya knoppar redan inom tre veckor, så de är praktiskt taget aldrig utan  blommor. Just för de var på väg att hamna på tippen, och för att jag lyckats med dem så bra, just därför vill jag visa upp dem för alla som kommer och hälsar på. Och just för att Ronja inte är ett dugg intresserad av blommor så bara måste jag bre på lite extra när hon är här ;) Men jag vet innerst inne att hon egentligen vill ha mina blommor :D









Jag använder ingen gödning till blommorna, jag har dem i svarta krukor (vilket är helt emot reglerna) och vattnar dem rikligt en gång i veckan. De står i morgonsol, såpass stark att de flesta blommorna bränns sönder under sommaren. Konstigt nog trivs de, men det kan ju vara för jag pratar med dem så ofta, haha!