När jag gick i gymnasiet hade vi en föreläsare på besök som heter Mietek Grocher, en man som överlevde 9 koncentrationsläger under 2:a världskriget. Han flyttade till Sverige efter han blivit befriad och har levt här i mesta delen av sitt liv. Han åker runt på skolor och föreläser för att berätta sin historia, för enligt Mietek måste historien berättas vidare, det är enda sättet att hindra att det upprepas. För några år sedan (1997) bestämde han sig för att skriva en bok, för snart finns det ingen kvar som kan berätta historien, den grymma, hemska och omänskliga historia som för de flesta av oss verkar totalt overklig. Det är svårt att sätta sig in i situationen, att människan själv kan vara så grym. Föreläsningen med Mietek var väldigt inspererande, han berätta med sådan inlevelse, man kan väl inte göra annat efter en sådan upplevelse, att vi elever i aulan satt med gapande munnar. Det går över mitt förstånd att han orkar berätta om och om igen. Att resa tillbaka i sitt minne för att uppleva allt igen och igen.
Efter föreläsningen kunde vi köpa hans bok, som han signerade åt oss. Det tog mig 5 år innan jag bestämde mig för att öppna boken och läsa den. Kanske för att minnet efter föreläsningen börjar försvinna, eller helt enkelt för att man behöver ta ett avbrott i vardagen och läsa en sådan här bok för att uppskatta det man har. Hur som helst läste jag ut den på 5 kvällar, och jag kan ärligt säga att många mardrömmar jagade mig nätterna efter jag läst den.





Till Jenna
Tack för uppskattning och hoppas på eftertanke
Kram
Mietek Grocher

Jag lånar gärna ut boken om någon vill läsa den. Jag tycker personligen att alla ska läsa denna boken, för det finns människor som påstår att detta aldrig har hänt, och för att minska falska påståenden, läs historien. Visst, det är en hemsk bok, man mår dåligt när man läser den, man får se bilder som är så ofattbart hemska. Men vi behöver veta, vi har rätt att veta, vad människor som Mietek har fått utstå. Och ta er en titt runtom, fördommarna finns där fortfarande, vi kommer aldrig ifrån dem, och jag hoppas vid Gud att historien ALDRIG upprepas.