Vi fick en skulpturuppgift i skolan igår, uppgiften såg ut såhär:

Du är med i en skulpturtävling där beställaren önskar en abstrakt, tredimensionell form. Platsen är upp till dig att föreslå. Gör en prototyp av skulpturen. Presentera idén bakom formen för beställarna.
Börja med att göra flera utkast, skisser på idéer. Vad vill du uttrycka? Vilket budskap vill du få fram? Var ska skulpturen placeras och hur ska skulpturen spegla platsen? Vilket material ska den verkliga skulpturen vara gjord av.



Här är min skiss på skulpturen. Jag valde att ställa min utanför SF-Bergakungen i Göteborg. Den ska föreställa en hand som håller i en guldbagge.



Materialen vi använde oss av var papp och limpistol. Sedan fick man måla prototypen om man ville.



Den verkliga skulpturen ska vara ca. 190 cm hög. Guldbaggen och skyltarna (där baggevinnarnas namn ska graveras in) ska vara i mässing. Handen i vit marmor och platån i brun sten.



En rolig uppgift där kreativiteten verkligen sattes på prov. Att jobba i papp var inte heller det enklaste, att gör runda former var nästan omöjligt. Så man fick klippa och klistra en del.

Vem är jävligast?
Jag har slutit band med djävulen, för vem kan motstå en sån här sötis?







Djävulen och andra söta figurer finns i denna boken, "virka läskigt söta figurer". Jag knappade hem den från www.adlibris.se för bara 99:-

Har en massa garn över från bläckfisken jag gjorde, så jag satte mig och virkade lite blommor nu på morgonen. På baksidan fäste jag säkerhetsnålar.



Jag satte fast dem i hårbandet jag ska ha på mig idag :)



satte dit små knappar i mitten :)

Nu har jag äntligen fått tag i lite bilder från renoveringen hos mamma tidigare i sommar. Nu har hon fått möbler och allt på plats, och det är som ett helt annat hem :)



Mitt i renoveringsstöket. Väggen mellan matrummet och matsalen togs ner, nya fönster var insatta, det gjorde snickaren. Men på väggarna här har jag satt EasyCover återställningstapet, för att slippa allt jobb med spackel.



Här är jag i full färd med att sätta EasyCover. En glasfiber/papp-tapet som är ganska hård, så den är inte lätt att sätta upp ensam. Ca 70m2 satte jag, och det tog mig två dagar, fråm morgon till kväll.



Rikligt med lim ska man ha, och inte vanligt tapetlim, utan våtrumslim, annars är det inte säkert att tapeten håller sig på väggen.



Nytt golv skulle ändå läggas, så jag kunde använda hela golvytan som tapetbord :) Bra att ha handskar på sig när man håller på med glasfibermaterial, man skär sig så lätt annars, och då kliar det som tusan.



Vi valde att måla ytan bakom elementen vit.



Lite roligare när man fick börja med den vanliga tapeten :) Mamma valde (eller jag valde och hon godkände) en enfärgad likadan tapet till båda rummen, och två olika fondväggar i rummen, som går i samma färgtoner.



Fondväggen i vardagsrummet.



Börjar närma sig slutet. Man ser en del av fondväggen i matsalen till vänster på bilden. Mönstret i tapeten ser ut som vita spettsremsor.



Och såhär ser det alltså ut när det är färdigt :)



Matsalsbordet ska mamma lämna in för målning, antikvit ska den bli.





Den grå/beiga tapeten passar så bra med det vitlaserade parkettgolvet.



Jag ääääälskar mammas nya vardagsrum :)



När man ser slutresultatet var det verkligen värt allt slit. Bara återställningstapeten och den vanliga tapeten tog totalt tre dagar att sätta, och då jobbade jag morgon till kväll. Till det var det massa lister som skulle målas, och altan som skulle laseras och oljas (finns i tidigare inlägg från sommaren). Snickaren skötte alla byggjobb, såsom rivning av vägg och montering av tak och golv. Mamma slet med att slipa ner och måla de gamla elementen, som en VVS-kille monterade ner till henne.

De nya möblerna blev pricken över i:et.

ÄNTLIGEN! Efter många om och men, är den klar. Mååååånga timmar ligger i den bläckfisken, och jag har till och med skavsår i handen efter virknålen, haha! Skulle haft den klar tills igår, men jag satt till halv ett på natten, sen gick det bara inte, mina fingrar protesterade och vägrade följa mina order. Så jag fick lägga mig, och fortsätta virka med träningsvärk idag :D
Det tog mig över 12 timmar att färdigställa, och humöret pendlade mellan glad och flyförbannad! Men nu är jag glad igen, och jag har en ny vän. Vad ska man döpa honom till tro?



Det första min syster Sabina sa var "men Jenna, du vet väl att ögonen är olika stora, eller har du blivit blind?", hahaha! Dom ska vara olika stora, det ska ge karaktär till den lilla rackaren ;D



Såhär ser han ut uppifrån :)



Och underifrån.


Både garnet och beskrivningen till bläckfisken har jag köpt på Stoff & Stil i Bäckebol.

Idag i skolan fick vi måla stileben igen, fast med kol och akryl (vi använde helt vanlig takfärg) på golvpapp. En riktigt rolig övning :)



Såhär stod det uppställt, och så fick vi välja vilka delar vi ville ha med, om vi ville zooma in någon speciell del.



Min bild blev så här. Storlek: A2



Jag målade ganska snabbt så jag hann med en bild till. Men denna gången tog jag med glasflaskan i bakgrunden med (den är fastgjuten i ett betongblock). Också storlek A2.

En rolig övning som är bra på det sättet att man kan skapa mycket effekter. Kontrasten mellan kol och akryl blir stor.

Idag satte äntligen Bild-och form fördjupning igång i skolan. Och för att värma upp oss lite efter sommarlovet fick vi måla stileben, i blyerts. Vår lärare hade ställt upp färdiga bord åt oss, och så fick vi skissa av vårt stileben från olika håll med olika uppgifter (tex. rita med vänster hand, rita med enbart skuggkontraster, zooma in en liten del mm). Och som sista uppgift fick vi göra en mer genomarbetad bild.



Formerna vi har fått att måla av i fördjupningskursen är lite svårare än de var förra terminen :)



På ca 30 min skulle man skissa upp minst tre av formerna på bordet. Och såhär blev min :)

Har nu i flera tidningar sett denna klänning på Katy Perry, nu senast i "Hänt bild". Hon dök upp i denna barnsliga, men sååååå fina klänning på premiären till "Smurfarna" där hon gör en av rösterna.



Hon har till och med smurfar på sina naglar :D



Så söt :)



Själv köpte jag chokladägg idag. Inte Kinder-ägg, utan nån annan sort, som inte alls var god :/ Men leksaker fick man med (köper bara för leksakerna, även nu när jag är vuxen), och dom var jag ju tvungen att hitta på nåt med :) Så när jag satte ihop dem limmade jag dit helt vanlig ståltråd, och sen rotade jag fram min låda med 8000 pärlor och satte igång. Glad blir man av att se den i alla fall ;D



Lilla sötis-dinosaurien :)



Och en gul apa/gris/alien-nånting!

Får väl se om jag använder halsbandet nån gång, men roligt var det att göra i alla fall. Annars får jag väl ge det till min kompis dotter :D

Efter uppbrottet med min pojkvänn för en och en halv vecka sedan pendlar jag fortfarande mellan hopp och förtvivlan. Hoppet om att en morgon vakna och inte tänka på honom. Att inte börja många av mina meningar med "Jag och han brukade" eller "han brukade", utan istället säga "jag brukade". Nu ska ni inte tro att jag ligger i en gråtande pöl på golvet, gråt-stadiet är förbi, utan jag grubblar. Funderar på hur det skulle ha varit om vi fortfarande varit tillsammans, hur det hade varit om vi aldrig träffats? Jag ångrar inte att vi träffades, tvärtom, jag behövde honom i den delen av livet jag gick igenom. Jag bröt upp från ett jobb jag inte trivdes med, och inte hade gjort de senaste åren, och började studera. Släppte min stadiga ekonomi, för ett liv som fattig (men lycklig) student. Han fick möjligheten att dela den nya delen i kapitlet om mitt liv.
Tavlan jag började måla dagen efter uppbrottet står fortfarande ofärdig. Jag tror jag är rädd för att när tavlan väl är färdig så ska jag inte känna något för honom längre. Och jag är rädd, rädd för att släppa taget.
Det tog ända till idag innan jag rensade ut alla foton på oss från lägenheten, och det känns genast lite märkligt. Tomt. Men jag vänjer mig nog.
Mitt hjärta är inte helt läkt ännu, men snart, så fram tills dess har jag kommit på en lösning. Jag virkade ett hjärta, ett litet rött, mjukt hjärta. Den ska jag bära med mig, och så fort jag känner mig lite nere kan jag krama den i handen, som en stressboll. Kalla mig knasig, men alla medel är tillåtna i hjärtesorg ;)



Mönstret till detta hjärta hittade jag på:
http://stjernfalls.blogg.se/2009/april/virka-ett-hjarta.html

Träffade min kära mor igår, vi åt lunch ihop, och sen åkte vi till Backaplan för att köpa ny klocka till henne. Vi gick in på Bokia och rotade bland alla böcker, och jag hittade en virk-bok som min mamma var så snäll och köpte till mig :)



"Virka glada amigurumis" innehåller massor av roliga små figurer att virka.



Bland annat en brosch som ser ut som en glass :)

Virkar för fulla muggar nu, så håll utkik, det kommer mer :)

Det är nog inte många som vet att jag är en bokmal :) Jag håller alltid på att läsa på någon bok, och just nu läser jag om Anna Nicole Smiths liv. Tidigare har jag inte varit speciellt intresserad av hennes liv, man har ju såklart läst om hennes giftemål med den gamla gubben, i skvallertidningar. Eller sett H&M underklädesreklam, som fick hela sverige att rasa. Men mer än så har man inte riktigt vetat om henne. Jag hittade boken på en bokrea förra hösten, och den har legat och samlat damm i bokhyllan, fram tills nu :) Och jag slukar boken sida för sida, och nu känns det nästan som man kände henne, haha! Boken är inte skriven av-eller med hjälp av henne, utan den är skriven av ett par som var med och "upptäckte" henne. De var en stor del av hennes liv. Kanske inte den bästa boken jag läst, men definitivt läsvärd. Så ge det en chans, smygkika in i Anna Nicole Smiths liv, och lev er in i hennes ibland glamorösa men oftast oglamorösa liv.



"Anna Nicole Smith, historien om en förstorad och förstörd docka"
Av: Eric & Déva Redding.

Jag och systerdottern, som för övrigt heter Bea och är snart 20, leker lite med systemkameran :)



Lilla jag



Lilla jag igen



Söta Bea <3



Fiiiina tösen :)



Man ser faktiskt gasklockan från mitt köksfönster :) Tyvärr verkar regnet vara på väg, och vi som är laddade för en kväll på stan med utomhusspelningar!



Hahahahaha, vi ser lite flummiga ut, men vi skyller på glasen med vin vi hunnit hälla i oss ;D

Gjorde ett par örhängen att ha i kväll, då jag och systerdottern ska ut och svira :D
Fick ett armband av kära Kicki i skolan idag, som hon gjort till mig :)



Hängande örhängen i rött och guld.



Fiiiina armbandet Kicki gjorde till mig får dela plats med min favoritklocka :)

Nu är Göteborgs kulturkalas i full gång. Gatorna riktigt spritter av liv, ljudet av gatumusikanter blandas med sorlet från folket. Hela stan brinner av liv och det finns något för alla. Det bästa av allt är att nästan allt är gratis, alla spelningar och uppträdanden sker utomhus. Så för oss studenter (och ALLA andra såklart) finns det massor att göra. I Metro kan man följa schemat dag för dag, så man inte missar något :)
Idag i skolan hade vi introduktion inför kommande kurser och lokaler, och under rasten bläddrade vi i just Metro och fick se att Röhsska museet har en utställning som heter Cocktail. Där kan man se kläder från bla. Dior, Chanel, Yves Saint Laurent och Balenciaga som finns i deras samling. Vi såg även att det fanns en pysselverkstad efter Cocktail visningen där man kunde göra sina egna tårt-och kakfat, och det tog inte lång stund förrän jag och min klasskamrat Malin hakade på den iden :) Fyllda av förväntan traskade vi dit, minst en halvtimme för tidigt, och tur var väl det, för vi var inte de enda som ville vara med på det. 5 minuter efter utsatt tid var salen full av folk, och alla ville göra sina personliga fat. Det som fanns att tillgå var tallrikar i olika storlekar, äggkoppar, muggar, glas, limpistoler, stenar och pärlor, små sidenrosor, färger, servetter, papper och lack. En trevlig ledare kom in och visade oss lite olika exempel på hur man kunde göra, sedan fick fantasin sköta resten. Folk blev som tokiga och ryckte och slet i allt, jag och Malin var otroligt glada att vi kommit i tid och fått både platser och material, för när sakerna tog slut så var det slut. Många som kom för sent fick vända i dörren.
Lagom till start slängde ledaren på en skiva med Dolly Parton, musiken dånade ut över lokalen där alla pysselgalna människor satt och gjorde om gammalt till nytt.
Behöver jag ens säga att mitt kakfat har rosa inslag? ;)



Två vita och gråa tallrikar med en vit äggkopp i mitten, dekorerad med servetter fastsatta och lackade med lack.



Det var lite pilligt att klippa ut blommorna ur servetterna, men skam den som ger sig :)



Klippte ut små kakor från servetter och lackade fast.

Lite annorlunda sysselsättning, och vi hade nog inte kommit på att göra detta själva, men kul var det. Har redan börjat spåna på hur fint det hade varit om man hade köpt fräckt porslin, typ svart, och gjort samma sak :) Vi får väl se vad som händer.

I somras var jag och mamma på Panduro outlet i Ullared, där handlade jag en himla massa :) Bland annat flera set att göra smycken på. Igår kväll tog jag mig äntligen tid till att göra ett av dessa. Ändrade om lite för att göra det mer i min egen stil.



Såhär skulle halsbandet se ut enligt förpackningen.



Och såhär blev mitt :)



Tog lite pärlor som jag hade hemma.



Alltid roligt att ha nåt nytt till skolan :)

Idag börjar jag äntligen skolan igen :) Som de flesta vet läser jag konst, design och entreprenörskap. Och till skolstarten måste man så klart ha något nytt på sig :) Jag hittade häromdagen en liten Hello Kitty figur, som jag fått i ett sånt där choklad ägg, och tänkte att jag var tvungen att hitta på nåt med den. Så jag värmde en bit ståltråd med en ögla i och lödde ner den i Hello Kittys huvud (herre gud, så hemskt det lät), och trädde den sedan på en kedja. Och för att göra halsbandet lite roligare fick lite rosa pärlor också pryda kedjan :)





Delarna till halsbandet är från Panduros "göra smycken-set".



Lär bli min nya favorit :)



Hittade en liten plånbok på Coop som jag bara var tvungen att köpa :) Tänkte ha lite smink i den som jag kan ha i handväskan.

Sedan får jag ju också visa vad jag ska ha på mig den stora dagen till ära. Det är inte varje dag man har skolstart, och det känns minst lika pirrigt som det gjorde när man var liten. Jag har skuttat runt i lägenheten och provat olika kläder och skor.



Det fick bli en enkel svart klänning från H&M med ett Gina Tricot skärp.



Kilklackspumps från H&M på fötterna :)



Jag vill alltid ha lösögonfransar, bara älskar dem! H&M har de bästa tycker jag, täta och lätta att sätta dit.
Så, nu är jag redo för min första skoldag.

Tjaoo :)

Som nybliven singel har jag dammat av mina häääärliga klackskor :) Jag älskar skor, verkligen ÄLSKAR skor, men efter en lång utekväll med mycket dans känns fötterna allt annat än glada. Hur många gånger har man inte promenerat genom stan barfota med skorna i varsin hand? Några smarta brudar har nu kommit på lösningen, Damn heels, skorna som får plats i handväskan. I en liten necessär finns ett par ballerinaskor nervikta, tar nästan ingen plats alls. Och till råga på allt så blir necessären, när den är tom, en påse där man kan lägga sina högklackade skor :)



Mina favoritskor från H&M, inhandlades på en Stockholmsresa :) Mina nya älskade blommiga shorts, vill ha på mig dom hela tiden :)



Den lilla necessären tar inte mer plats i min handväska än min plånbok.



De ömma fötterna jublar vid skobytet.



Väskan man trollar fram :)



Tycker mönstret på väskan var så himla gulligt :)



Bara att vika ihop och stoppa ner i necessären igen!



Bara att klicka hem från deras hemsida www.damnheels.nu , för 249:- plus frakt. Jag fick skorna redan dagen efter jag beställt dem.

En separation är sällan ömsesidig, det slutar alltid med att någon känner sig sårad. Ett uppbrott kan ske i största vänskapliga mening, men är ändå svår att genomföra. I mitt fall låg inte beslutet i mina händer, utan jag satt där, kände mig helt hjälplös, och bara lyssnade och grät. Min pojkvän, eller föredetta pojkvän som det nu är, lämnade mig med ett blödande hjärta i går kväll, men med sådan ömsesidig respekt att det nästan kändes lite overkligt. Vi pratade i närmre en timme, och jag grät av och till hela samtalet, men det är å andra sidan förståligt. Utan att kunna påverka situationen det minsta såg jag mina planer för resten av året gå i stöpet. Hur vi skulle skåla in det nya året, och samtidigt fira vårt fina år tillsammans (vi träffades på nyårsafton), och hur vi under hösten skulle sola och bada, njuta av en sen semester ihop i någon tropiskt land. Hur vi hand i hand skulle promenera bland gulnade löv och bitande vindar. Allt bara smulades sönder, inom loppet på en timme.

Men jag har stor respekt för hur han hanterade situationen. Tidigare har varken jag eller många jag känner gått igenom ett bråkfritt uppbrott. Han satt där som ett stöd för mig under hela samtalet, oavsett om jag gnällde, röt eller bara satt tyst och snyftade. Han fick mig även att skratta ett par gånger i sina försök att muntra upp mig. Kanske låter konstigt, men det hjälpte. Lite i alla fall. För även om känslorna svalnar från den ena parten, betyder det inte att känslorna försvunnit helt. Man kan älska en person, men mer eller mindre.

Nu menar jag inte att våran brytning har varit enkel, för någon av oss. Jag mår jätte dåligt, och jag tror han mår ganska dåligt också. Men jag tog tillfället i akt att ta mina känslor och agera ut dom, i mitt målande. Under hela sommaren (nåja, nästan hela), har en tom canvas-tavla suttit uppe på mitt målarstafli och bara väntat på att få bli målad på. Så i morse, mellan alla tårar och hulkningar så satte jag mig, och bara började måla. Jag målade och grät. Slutade gråta, och bara målade. Jag målade ner alla känslor på duken, färg efter färg. Tavlan i sig är ganska dyster, eller ja, med ett hopp om framtiden, jag menar, jag är tillräckligt gammal för att veta att jag inte kommer dö av min hjärtesorg, utan att jag efter ett tag kommer  må minst lika bra, fast med en erfarenhet mer i bagaget.
Tavlan är ännu inte färdig, men jag vill visa er hur långt jag kommit, för slutresultatet kommer inte skilja sig så mycket från denna. Den färdiga tavlan kommer självklart läggas ut på bloggen sen.



Grundmålad med vatten och akrylfärg.



Det är alltså en kvinna ni ser i bilden, kanske är det jag, kanske inte. Den högra sidan är mina känslor just nu, men som ni ser är hon på väg till den ljus delen. Det är som sagt mycket kvar, men motivet i sig är redan bestämt.

Jag vill också passa på att tacka mina vänner och min familj som finns där för mig <3 Utan er hade det varit om möjligt ännu svårare, ni är guld värda.